Cahmanorgeln och musiksamlingen

Av Karin Monié

Efter rysshärjningarna 1719 återuppbyggdes Lövsta snabbt. Inga kostnader sparades när det gällde kyrkan och utformningen av kyrkorummet. Den stora orgeln byggd av Johan Niclas Cahman stod färdig 1728. Under en tid var den en av landets största orglar. Den har 28 stämmor fördelade på huvudverk, ryggpositiv och pedaltorn. Fasaden är mycket elegant med många skulpturer och utprydnader som kan ge en känsla av rokoko. Instrumentet är dock en barockorgel av nordtysk typ, på vilken man ofta och gärna spelar musik av Buxtehude och Johann Sebastian Bach. Här kan man få höra hur denna barockmusik en gång var tänkt att låta.

Cahmanorgeln från 1728

Cahmanorgeln från 1728

Lövstaorgeln är den enda bevarade av Cahmans större orglar. Den klarade sig igenom 1800-talets ombyggnadsiver fram till början av 1900-talet, då det kunnat sluta verkligt illa för orgeln. Innerverket till ryggpositivet lyftes ut och gömdes på kyrkvinden. Det förstördes inte utan kunde återinstalleras i början av 1930-talet. 1933 och 1964 genomgick orgeln två inte helt lyckosamma restaureringar. Den senast restaureringen, 2006, betraktas som mer lyckad.
Orgeln är mycket populär som konsertinstrument. Bland de organister som under lång tid bidragit till att göra Cahmanorgeln känd hos en större lyssnarskara märks Göran Blomberg. En rad högklassiga inspelningar av musik på orgeln finns tillgängliga.
Årligen anordnar Föreningen Leufsta- och Cahmanorgelns vänner konsertdagar med musik på orgeln, de s.k. Cahmandagarna. Under ett par årtionden har också en internationell orgelakademi haft sitt centrum vid Cahmanorgeln.

Antonio Vivaldi - kopia av noter från Leufsta, nu på Uppsala Universitetsbibliotek

Antonio Vivaldi – kopia av noter från Leufsta, nu på Uppsala Universitetsbibliotek

När Charles De Geer kom till Lövsta 1738/39 och tillträdde som bruksherre började han att förse herrgården med möjligheter till mer profan musik än den som kyrkan normalt erbjöd. Från förlagshusen i Amsterdam importerades noter. En omfattande musiksamling byggdes upp med kända namn som Händel, Vivaldi, Telemann och Tartini och en lång rad mindre kända. Också svensk musik blev representerad. Här finns också avskrifter av noter som ger en bild av vad som verkligen spelades i herrgården. Särskilt road tycks man ha varit av opera och menuetter som hade sin plats i det eleganta sällskapslivet.
I herrgården finns tre 1700-talsinstrument bevarade, en husorgel av nederländsk typ, en cembalo från Hamburg och ett klavikord av svenskt ursprung. Inget av instrumenten går att spela på.

Folkmusiken var livaktig i bruksmiljön. En central roll hade nyckelharpspelmännen. Den som först förknippades med Lövsta var Olof Hellstedt (1745–1819), som spelade på herrgården när Gustaf III var gäst hos baronen och då framförde Gustaf III:s drickslåt för honom. Hellstedts låt framförs nu ibland på Cahmanorgeln. Särskilt populär blev den virtuose Byss Calle (1783–1847) från Älvkarleby, som fått sitt vallonska namn Boussard rejält försvenskat.

Nyckelharpspelare. 1700-tal. (ur Lövstabruk - ej sin like i hela riket)

Nyckelharpspelare. 1700-tal. (ur Lövstabruk – ej sin like i hela riket)

Litteratur
Göran Blomberg, ”Kyrkans och salongernas musik”, I Ann-Charlotte Ljungholm, red., Lövstabruk – ej sin like i hela riket. Stiftelsen Leufsta 2011
–, i Kerala Snyder, red., The organ as a mirror of its time. II, s. 113 –16. 2002
Einar Erici/R. Axel Unnerbäck, Orgelinventarium. 1988
Lewenhaupt, Carl-Gustaf, Dokumentation av Cahmanorgeln i Leufstabruks kyrka. Länsstyrelsens meddelandeserie, Uppsala 1988
Sven Ahlbäck, ”Folkmusiken på Leufsta”. I Ann-Charlotte Ljungholm, red., Lövstabruk – ej sin like i hela riket. Stiftelsen Leufsta 2011