Lövstabruk och ätten De Geer

Ätten De Geers vapensköld

Ätten De Geers vapensköld

Av Karin Monié

På fasaden till Lövstabruks herrgård, i kyrkan på altaruppsatsen och på många andra ställen kan man se ätten De Geers rödvita vapensköld med det franska valspråket Non sans cause, (icke utan skäl). Skölden är i sin återhållna form inte bara vacker, den är också ovanligt meningsfull.
Lövstabruk har sina rötter i medeltiden. Det var en gång dels ett bondebruk, dels ett så kallat kronobruk, under kort tid arrenderat av Willem de Besche och Louis De Geer (1587– 1652). Den senare övertog snart bruksrörelsen i egen ägo. Inom ätten De Geer har bruket sedan förblivit, fram till nedläggningen 1926/1986. Ätten kom snart att omfatta flera grenar. Den gren som är knuten till Lövsta kom att stava sitt namn de Geer, det gemena d anger Leufstagrenen av ätten.
Louis De Geer, grundaren av släkten i Sverige, var bankir och köpman. Med sin hustru Adrienne Gerard (1590–1634) flyttade han från Dordrecht till Amsterdam, byggde ut sin handels- och finansverksamhet. Han lånade ut pengar till den svenska Kronan vilket underlättade arrendet av bruksnäringen. Han fick svenskt medborgarskap 1627 och kunde köpa bruket 1643, under det brinnande 30-åriga kriget. Det är tveksamt om han och hustrun någonsin var i Lövsta. Men i herrgårdens matsal finns porträtt av dem båda. 1641 fick Louis De Geer svenskt adelskap vilket var av central betydelse för hans vidare karriär i Sverige.

David Beck - Louis De Geer d.ä. 1587-1657 - av David Beck

Louis De Geer d.ä. 1587-1652 (målning av David Beck)

De Geer ägnade stor kraft åt sina satsningar i Norrköping dit en viktig del av invandringen av vallonsk arbetskraft var dirigerad. Han har gått till historien som den svenska industrialismens fader. Han etablerade kanongjuterier, järnbruk och textilindustri. Han uppförde ett palats i nederländsk barockstil i Stockholm, planerade det ståtliga slottet i Finspång, som färdigställdes av hans arvingar. Han var främst finansman men också engagerad i ungdomens fostran. Att han i förening med Axel Oxenstierna inbjöd den ryktbare tjeckiske teologen och pedagogen Johann Amos Comenius till Stockholm visar på hans reformatoriska bildningsintresse. Comenius gästade också De Geer i Finspång 1642. I Lövsta inrättades tidigt en skola dit också flickor hade tillträde vilket bör tillskrivas De Geers engagemang för fostran och utbildning.
Lövstabruk ärvdes efter hans bortgång 1652 av sonen Emanuel som utökade verksamheten och 1668 köpte till det s.k. bondebruket och därefter Tobo. Lövstabruk blev då på 1670-talet landets största järnbruk. Inte heller Emanuel bosatte sig i Lövsta. Verksamheten sköttes av skickliga förvaltare.
År 1692 ärvdes bruket och verksamheten av en brorson, Charles. I arvet som var omfattande ingick också Stora Wäsby. Ett stort arbete lades ner på herrgårdsanläggningen som stod färdig runt 1702. Inkomsterna var goda men katastrofen stod för dörren. Under det stora Nordiska kriget brändes bruket 1719 ner av ryssarna. Charles De Geer engagerade sig återuppbyggnaden. Lövsta fick därmed den plan och det utseende det i stort sett har idag. Det tidigare röda bruket fick den gula färg det fortfarande har. Charles De Geer hade också ett stort intresse för att bygden runt Lövsta återhämtade sig och lade ner resurser på Österlövsta och Karlholm. Hans stora engagemang belönades med landshövdingeskap.

Rysshärjningarna - okänd plats o konstnär

Rysshärjningarna – okänd plats och konstnär

När han dog 1730 gick större delen av arvet i form av fideikommiss till en brorson, också han med namnet Charles. Dennes bror med namnet Louis hade redan övertagit Finspång.
Charles växte upp i Utrecht och fick en förstklassig utbildning. Inte minst satsades på naturvetenskap och teknik. 1739, nitton år gammal, kom han till Lövsta för att leda sina bruk. Bruksdirektören Touscher tog emot honom med en lång välkomstdikt, som han låtit skriva för att ge den unge patronen en bild av de förväntningar som ställdes på honom. Han har gjort sig känd för eftervärlden som framstående insektsforskare, grundare av det stora biblioteket vid herrgården i Lövstabruk och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var den förste i släkten som gifte sig med en svenska, Catharina Charlotta Ribbing. Och som den förste inom den svenska aristokratin lät han vaccinera sina barn mot smittkoppor. Fram till sin död 1778 bodde han på herrgården i Lövsta som uppförts med stor omsorg i tidens smak och för stora kostnader. På herrgården fördes ett rikt kulturellt sällskapsliv, där inte minst musiken spelade en viktig roll.

Catharina Charlotta Ribbing - målning av Gustaf Lundberg

Catharina Charlotta Ribbing – målning av Gustaf Lundberg

Charles De Geer efterträddes av sin son med samma förnamn. Han var politiskt engagerad, kritisk till Gustav III:s envälde och utövade som kammarherre avsevärt inflytande i Stockholm. Hans son, Carl övertog efter hans bortgång 1805 de nu ännu större egendomarna. Också han ägnade sig åt politiskt liv i huvudstaden, blev lantmarskalk på riddarhuset och greve. Han utökade vidare släktens egendomar genom köp av gods i Skåne och Södermanland och kallades Sveriges rikaste man. Herrgården miste dock under hans tid något av den roll den haft under hans far och farfar.
Fideikommisset ärvdes efter honom av hans farbrors sonson och efter dennes bortgång 1877 av brodern Louis som ägnade sig åt modernisering av bruket och införde lancashiresmidet i Karlholm. Hans son Carl fortsatte moderniseringen. Hans vetenskapliga intressen fick ett uttryck i det lilla biblioteket inne i herrgården. Han gick bort alldeles efter första världskrigets utbrott 1914 och sörjdes djupt av en bruksbefolkning som upplevde att en epok var över.
Under hans efterträdare, brodern Louis, såldes bruksverksamheten till ett företag som 1926 lade ner järnbruket. Fideikommisset ärvdes av en gren av ätten bosatt i Schweiz. När fideikommisset upplöstes 1978 övertog Louis de Geer Lövsta, en stiftelse bildades 1986 och park, byggnader och en del av herrgården skänktes till denna med målsättningen att anläggningen ska bevaras som kulturminne och visas för allmänheten.

Litteratur
Tomas Anfält, ”Herrgård och bruk. Om livet på Leufsta på 1700-talet”. I Vallonerna. Stiftelsen Leufstabruks utställningskataloger nr 3. 1996

E,W. Dahlgren. Louis De Geer. 1587–1652. Hans lif och verk. Faksimilutgåva med inledning av Görgy Nováky. Atlantis i samarbete med Föreningen Leufsta Vänner 2002

Louis de Geer, ”Ätten de Geer på Leufsta”. I Ann-Charlotte Ljungholm, red. Lövstabruk. Ej sin like i hela riket. Stiftelsen Leufsta 2011

Annonser