Midsommar för länge, länge sen

Av Karin Monié

Redan i slutet av maj började förberedelserna till den andra av årets två stora högtider, midsommaren. Tvätten som sparats sen julen tvättades i ån eller kanalen, i rinnande vatten utan isbitar, man bakade rågbröd, vetebröd och kakor minst tre, fyra sorter, bryggde öl och svagdricka. Man rensade, krattade och slog gräset runt husen.
Tidigt på midsommaraftonens morgon tystnade hammaren, vardagens dunkande som puls. Smederna, sotiga och svarta, vandrande hem längs Nederhammarvägen till sina bostäder på Norrgatan, Stora gatan och Sörgatan. Där förestod tvagningen och många dagars svart sot avlägsnades i avskäringarna. Hantverkarna, de var ganska många i bruket, fortsatte sitt arbete till klockan tolv. Smederna kom ut i rena vita skjortor, drack kaffe på bron som prytts med björkar.
I gamla magasinet hämtade kvinnorna midsommarsillarna, fyra stora feta sillar för varje hushåll, två för gratialisterna. På Iskällarbacken hämtades midsommarölet till tonerna av Vilhelm Tegenborgs och Jan Erik Janssons nyckelharpor. Ibland ryckte den halvlame Kvinten in som förstärkare, men det skedde mest till dansen.

Vilhelm Tegenborg och Jan Erik Jansson

Vilhelm Tegenborg och Jan Erik Jansson

Klockan sex restes majstången som omsorgsfullt klätts dagen innan. Baronen kom ut från herrgården och Broströms sextett, bruksblåsarna, spelade.
Vid stången fanns två dansbanor, den ena för hammarsmederna. Halva natten höll dansen på, inte längre. Krafterna måste förslå till midsommarens höjdpunkt som inträffade först på midsommardagen. Då nådde firandet sin klimax. Förstärkt av midsommarölets styrka.
Långdansen gick i en väldig slinga runt dansbanorna. Över kanalen vid dammen, ner mot volièren och tillbaka mot rundhusen till dansbanorna.

1861, femtio år tidigare, åkte den trettonåriga Sigrid Gyllander från Försäter för att ta del i festligheterna. Senare berättade hon om vad hon såg från sin utsiktspunkt i en lång dikt, för lång att helt återge här:

Längre bort där bänkar stå och bräden,
Fyllda stånkan runt kring bordet går.
Stora ölfat ligga mellan träden

Uppå brukets gator täta leder
Myllra utav folk av alla slag

Det är excellensen som består

Se på Bentram Giljam – däri fracken!
Krokig som en båge ryggen står,
Långa skörten sopa nästan backen,
Färgen skvallrar om en rad av år.
Gamle Monié sitter böjd och skrumpen,
Men vid dryckjom älskar han ej söl,
Minen som till vardags är så trumpen,
Klarnar genast vid en stånka öl.

Men nu öppnas herrgårns gallergrindar,
Mitt i talet gör´s det genast halt,
Ty uti allén av gamla lindar
Skrider långsamt fram en hög gestalt.
Excellensen går en rund bland hopen
Alla hattar strykas genast av
Och sordin det läggs på fröjderopen
Där han kommer stödd emot sin stav.
Ståtlig är han än i ålderns dagar –
Bildskön, säges det, han var som ung.
För sitt folk han stiftar lagar
Och på sina bruk han är en kung.

Traditionen kring midsommar var länge stark. Festligheterna flyttades till Folkets park där det dansades under flera årtionden. Nu är det nog slut med den dansen.
Jag bläddrar i Bygderådets nyutkomna blad Lövstabygden. Ännu i år var det några glada midsommarfirare på Iskällarbacken som smakade midsommarölet och glatt lyssnade till tonerna från fiol, nyckelharpa och dragspel. Man har gjort det några år nu. Kanske blir det tradition. En tradition som vilar på gamla minnen.

Smed-dansen Mita Bromark, akvarell

Smed-dansen – Mita Bromark, akvarell

Litteratur:
Birger Steen, Baronernas Leufsta. Om brukslivet i norra Uppland på baronernas tid. Efter f.d. brukskamreren Joel Godeaus berättelse. Uppsala 1966
Vilhelm Monié, Minnen från Leufsta bruk 1900–1927. Sollentuna 2000
Lövstabygden. November 2016

Annonser