Valloner

Av Karin Monié

Lövstas stora tillväxt som järnbruk hängde intimt samman med valloninvandringen på 1600-talet. Till antalet var den sett med dagens ögon inte så stor. Totalt handlar det om en arbetskraftsinvandring omfattande ett tusental personer som framför allt genom industrimannen och holländaren Louis De Geer kom till Sverige och nuvarande Finland.
I Louis De Geers bruk i Norduppland, i Norrköping och Finspång och trakten kring Nyköping präglade de bygden.

Louis de Geer (Riksarkivet)

Louis De Geer (Riksarkivet)

Lövsta blev ett av de viktigaste vallonbruken.
I likhet med De Geer var den absoluta majoriteten av dem reformerta trosbekännare.
Invandringen förbinds med järnsmide och kolning med ny teknik. Det handlade om smeder, kolare, skogshuggare, körare och andra. Vid Lövsta blev de många och satte sin prägel på brukslivets arbetardel. Under 1700-talet byggde denna del av befolkningen upp brukets storhetstid.
Till brukets medelklass hörde de inte. Prästen, läraren, organisten, brukskirurgen, skrivarna, kassören, traktören med direktören i spetsen hade sällan vallonsk bakgrund. Bruksägaren själv hade sina anor i Nederländerna. Familjen såg sig som gammal europeisk adel och var inte bundna av det lokala samhällets villkor.
Bland bruksarbetarna utgjorde smederna en egen överklass. På deras yrkesskicklighet och hårda arbete byggde brukets hela välfärd. De var länge franskspråkiga, dvs. de hade en vallonsk dialekt. Deras yrkesspråk var länge vallonskt och terminologin i hammaren behöll sin vallonska språkdräkt in på 1900-talet. Ord som housette, goujar, tourneij känner nog en och annan fortfarande.

Bruksägarens och vallonernas reformerta trosuppfattning präglade utformningen av brukskyrkan som helt och hållet smälter in i bruket så som det utformades efter rysshärjningarna 1719. Uppbyggnaden gick snabbt och effektivt. Kyrkans största prydnad, den välbevarade orgeln av orgelbyggaren Johan Niclas Cahman var färdig 1728. I kyrkorummet finns ett bänk-kvarter som är vinkelrätt mot altaret och de som sitter där är vända mot predikstolen. Det brukar benämnas smedskvarteret och speglar den reformerta uppfattningen om ordets centrala roll i gudstjänsten, viktigare än altaret.
Några reformerta gudstjänster tillät den lutherska kyrkan dock inte.

Till Lövstas vallonättlingar hörde upplandsskalden och konstnären Olof Thunman. Hans morfar kom från Lövsta och själv tillbringade han mycket tid i en liten stuga vid Sälsjön. Thunman diktade med vemod och romantisk känsla om de sista smederna vid Lövsta i Walloner (Pan spelar, 1919), i Där hammarn tystnat och De sista (Olandssånger, 1927).

I sekler i härdarna brann det.
I sekler troget led efter led
Här slogen I samman åt landet
Det järn, som krävdes i krig och fred.

Och än om de gamla sjunga
De välvande hjulen och vattnet som yr,
Och hamrarna falla tunga
Och mumla: Sedan, Liège, Namur.

Smedja i Leufsta - Pehr Hilleström 1787

Pehr Hilleström: Smedja i Leufsta 1787

Litteratur

E. W. Dahlgren, Louis De Geer 1587–1652. Uppsala 1923. Faksimilutgåva med inledning av György Nováky. Atlantis och Föreningen Leufsta Vänner 2002
Bernt Douhan, Arbete, kapital och migration. Valloninvandringen till Sverige under 1600-talet, 1985
– , ”Vallonerna”. I Vallonerna, Stiftelsen Leufstabruks utställningskatalog nr 3. 1996
– , ”Louis De Geer”. I Vallonerna. 1996
Tomas Anfält, ”Herrgård och bruk. Om livet på Leufsta på 1700-talet”. I Vallonerna.
Anders Florén & Gunnar Ternhag, red., Valloner – järnets människor. Gidlunds förlag 2002
Tomas Anfält, ”Bilden av ett bruk, Bruksbor och brukspatroner i vallonbruket Lövsta under 1700-talet”. I Valloner – järnets människor, 2002
Hugh R. Boudin, ”Vallonutvandringen som religiös migration”. I Valloner – järnets människor, 2002
Göran Rydén, ”Vallonbruk, vallonsmeder och vallonsmide – en precisering av ett kunskapsläge”. I Valloner – järnets människor, 2002
Karl Kilbom, Vallonerna – valloninvandringen, stormaktsväldet och den svenska järnhanteringen. Stockholm 1958
Vilhelm Monié, Minnen från Leufsta bruk 1900–1927. Stockholm 2000
Einar Stridsberg, Hållnäsbygden under kolskogsepoken 1626–1926. Meddelanden serie B77. Kulturgeografiska insitutionen, Stockholms universitet 1992
Louis de Geer, ”Ätten de Geer på Leufsta”, i Ann-Charlotte Ljungholm, red., Lövstabruk. Ej sin like i hela riket. Stockholm 2011
Erik Appelgren, Vallonernas namn. De äldsta valloninvandrarnas fullständiga namn, yrke, årtal, arbetsplats och ursprungsort. Stockholm 1968
Fredric Bedoire, Hugenotternas värld. Från religionskrigens värld till Skeppsbroadelns Stockholm. Stockholm 2009