Cahmanorgeln och musiksamlingen

Av Karin Monié

Johan Niclas Cahmans orgel från 1728 i brukskyrkan. foto: Gabriel Hildebrand, 2015.

Johan Niclas Cahmans orgel från 1728 i brukskyrkan. foto: Gabriel Hildebrand, 2015.

Efter rysshärjningarna 1719 återuppbyggdes Lövstabruk snabbt. Inga kostnader sparades när det gällde kyrkan och utformningen av kyrkorummet. Den stora orgeln, byggd av Johan Niclas Cahman, stod färdig 1728. Under en tid var den en av landets största orglar. Den har 28 stämmor fördelade på huvudverk, ryggpositiv och pedaltorn. Fasaden är mycket elegant med många skulpturer och dekorationer som kan ge en känsla av rokoko. Instrumentet är dock en barockorgel av nordtysk typ, på vilken man ofta och gärna spelar musik av Buxtehude och Johann Sebastian Bach. Här kan man få höra hur denna barockmusik en gång var avsedd att klinga.

Lövstaorgeln är den enda bevarade av Cahmans större orglar. Den klarade sig igenom 1800-talets ombyggnadsiver fram till början av 1900-talet, då det kunnat sluta verkligt illa för orgeln. Innerverket till ryggpositivet lyftes ut och gömdes på kyrkvinden. Det förstördes dock inte, utan kunde återinstalleras i början av 1930-talet. Åren 1933 och 1964 genomgick orgeln två inte helt lyckosamma restaureringar. Den senaste restaureringen, 2004–2006, hade som mål att så långt möjligt återställa orgeln i ursprungligt skick.

Kyrkan i Lövstabruk är en av landets finaste kyrkor från senbarocken. foto: Gabriel Hildebrand, 2015.

Kyrkan i Lövstabruk är en av landets finaste kyrkor från senbarocken. foto: Gabriel Hildebrand, 2015.

Orgeln är mycket populär som konsertinstrument. Bland de organister som under lång tid bidragit till att göra Cahmanorgeln känd hos en större lyssnarskara märks Göran Blomberg. En rad högklassiga inspelningar av musik på orgeln finns numera tillgängliga.

Årligen anordnar Föreningen Leufsta- och Cahmanorgelns vänner konsertdagar med musik på orgeln, de så kallade Cahmandagarna. Under ett par årtionden har också en internationell orgelakademi haft sitt centrum vid Cahmanorgeln.

Charles De Geer kom till Lövsta 1739 och tillträdde som bruksherre två år senare. Han musicerade själv och medförde noter från förlagshusen i Amsterdam när han kom till Sverige. Han kunde nu förse herrgården med mer profan musik än den som kyrkan normalt erbjöd. En omfattande musiksamling byggdes upp med kända namn som Händel, Vivaldi, Telemann och Tartini och en lång rad mindre kända. Också svensk musik blev representerad. Här finns också avskrifter av noter som ger en bild av vad man avsåg att spela i herrgården. Noter finns för cembalo samt till operor, menuetter, sinfonior och konserter, vilka hade sin plats i det eleganta sällskapslivet.

I herrgården finns idag tre 1700-talsinstrument bevarade, en husorgel av nederländsk typ, en cembalo från Hamburg och ett klavikord av svenskt ursprung. Inget av dessa instrument är idag spelbart.

Folkmusiken var livaktig i bruksmiljön. En central roll hade nyckelharpspelmännen. Den som först förknippades med Lövstabruk var Olof Hellstedt (1745–1819), som spelade på herrgården när Gustav III var gäst hos baronen och då framförde Gustav III:s drickslåt för honom. Hellstedts låt framförs nu ibland på Cahmanorgeln. Särskilt populär blev den virtuose ”Byss Calle” (1783–1847) från Älvkarleby, som fått sitt vallonska namn Boussard rejält försvenskat.