Julfirandet i Lövstabruk förr i tiden

Av Karin Monié

Herrgården i vinterskrud. foto: Erik Hamberg, 2018.

Herrgården i vinterskrud. foto: Erik Hamberg, 2018.

Julfirandet i Lövstabruk var av gammal tradition mycket omfattande. Det gav ljus åt hårt arbetande bruksbor och inte minst glädje och fest åt bruksbarnen. De som var med för drygt hundra år sen har vittnat om detta. Det var en tid som inte minst präglades av baronen Carl de Geer, som i augusti 1914 gick bort i difteri. Den en gång så farliga epidemin härjade då i Lövstabruk.

Förberedelserna inför helgen började tidigt, redan under hösten. Innan isen lade sig på dammarna, ville man vara färdig med tvätten. Det skedde i början av november. Därefter var det tid för slakt, lutning av fisk, ölbrygd och bak.

Alla vid bruket hade som regel en egen gris som skulle slaktas tre veckor före jul. Ofta var det stora grisar och slaktarna var i regel amatörer som försett sig med de nödvändiga verktygen: tung träklubba, stålbult, knivar från klensmedjan och trynsnöre. Klockan fem på morgonen startade den blodiga hanteringen. Kvinnorna hade att övervaka allt, att slaktbänken stod på plats, att den stora femtiolitersgrytan var fylld med hett vatten, baktråget fyllt med grovt rågmjöl och kaffepannan varm. Bråttom var det. Och dåligt med ljus. Slakten skulle vara överstökad klockan sju då arbetet vid bruket började. För barnen var detta ofta en mycket skrämmande upplevelse.

Herrgårdsköket i juletid. foto: Erik Hamberg, 2018.

Herrgårdsköket i juletid. foto: Erik Hamberg, 2018.

Vid ölbrygden kom femtiolitersgrytan till användning igen. Det fanns en bryggstuga i bruket men den räckte inte till för alla. Många fick brygga sitt öl i köket och det gällde då att vara välförsedd med laggkärl. Julbaket tog vid därefter och brukade hålla på ett par dagar. Bagarstugan i bruket upptogs till stor del av brukstjänstemännen; de andra fick hålla till i sina kök. Det bakades vitt knäckebröd av skummjölk och vetemjöl, vörtlimpor med vört från ölbrygden, vete- och saffransbröd och pepparkakor. Efter allt detta arbete såpskurades köket och rena trasmattor kom på plats.

Dagen före julafton avbröts arbetet i smedjorna. Hamrarna tystnade, vilket antydde att helgen stundade. De skiftarbetande smederna kunde tvätta av sig veckans sot i avskäringen, badtunnan som var avtagen på mitten.

På julafton klockan 12 var ensamstående gratialister bjudna till herrgården och fröken Pousette delade ut den vanliga julmaten, två stora runda bullar, en av vete och en av råg, ett ljus, en liten bit kött eller fläsk och så några slantar.

Brukskyrkan juldekorerad med ljusbågar och enrisgirlanger. Leufsta bruksarkiv.

Brukskyrkan juldekorerad med ljusbågar och enrisgirlanger. Leufsta bruksarkiv.

I skolan samlades barnen klockan fyra på eftermiddagen i ringar runt två stora granar. De bjöds på julkringlor, röda äpplen och julkarameller; de lite äldre barnen fick varsin jultidning, Jultomten eller Julklappen, och dessutom en julklapp, flickorna tyg, hårband och strumpor; pojkarna fällknivar, hängslen eller näsdukar. Prästen önskade ”God Jul” och barnen tågade fram på led för att niga och bocka för baron Carl, som bekostade kalaset.

Längs hela den långa bruksgatan brann marschaller, liksom i herrgårdsparken. I herrgårdens alla fönster lyste ljus. Kyrkan hade konstfärdigt dekorerats med enrisgirlanger och granar under överinseende av trädgårdsdirektören Strindberg, en vacker sed som länge bevarades. Julottan var en veritabel ljusfest dit man inte behövde vandra i mörker.

På nyårsafton hölls nyårsbön i kyrkan och marschallerna längs gatan och i parken hade tänts. På trettondagen blev det ny fest i skolan för barnen, med bullar, kakor och ringlekar. Och riktigt kaffe serverades, allt under överinseende av fröken Pousette, som låtit duka fram förtäringen på långbord med vita dukar.

Carl de Geer, gode baron Carl (1859–1914), Lövstabruks herrgård. foto: Gabriel Hildebrand, 2018.

Carl de Geer, gode baron Carl (1859–1914), Lövstabruks herrgård. foto: Gabriel Hildebrand, 2018.

På Annandag Jul hade baronen stort kalas i herrgården för brukstjänstemännen, prästerna (7 stycken), bruksläkaren, apotekaren och skolläraren. Man skålade i champagne i stora salen på övervåningen och njöt av baronens generösa värdskap och av julbordets läckerheter, serverade av baronens hovmästare, Åhrman, med bistånd av en betjänt och en rad kvinnor. Flera av tjänstemännen kom från Tobo och Karlholm och återvände efter kalaset hem i så kallade kolryssar, stora korgar för transport av kol, som fick tjänstgöra som slädar. De kläddes med älgskinn mot vinterkylan.

Idag, mer än hundra år senare, firar Lövstabruk med julmarknad den andra adventshelgen. Det hålls konsert på orgeln i kyrkan. Den julpyntade herrgården lockar besökare med visningar. I Hantverkets Hus finns julklappar i mängder. Och på värdshuset kan man förhoppningsvis dricka av det goda Leufstaölet.

 

Litteratur
Birger Steen, Baronernas Leufta. Om brukslivet i norra Uppland på baronernas tid. Efter f. Brukskamreren Joel Godeaus berättelser. 1966
Vilhelm Monié, Minnen från Leufsta bruk 1900–1927. Sollentuna 2000.