Midsommar för länge sedan

Redan i slutet av maj började förberedelserna till den första av årets två stora högtider, midsommaren. Tvätten som sparats sedan julen tvättades i ån eller i kanalen, i rinnande vatten utan isbitar. Man bakade rågbröd, vetebröd och kakor, minst tre, fyra sorter, bryggde öl och svagdricka. Man rensade, krattade och slog gräset runt husen.

Tidigt på midsommaraftonens morgon tystnade hammaren, vardagens dunkande puls. Smederna, sotiga och svarta, vandrande hem längs Nederhammarvägen till sina bostäder på Norrgatan, Stora gatan och Sörgatan. Där förestod tvagningen och många dagars svart sot avlägsnades i avskäringarna. Hantverkarna, de var ganska många i bruket, fortsatte sitt arbete till klockan tolv. Smederna kom ut i rena vita skjortor, drack kaffe på bron, som prytts med björkar.

I det gamla magasinet hämtade kvinnorna midsommarsillarna, fyra stora feta sillar för varje hushåll, två för gratialisterna. På Iskällarbacken hämtades midsommarölet till tonerna av Vilhelm Tegenborgs och Jan Erik Janssons nyckelharpor. Ibland ryckte den halvlame Kvinten in som förstärkare, men det skedde mest till dansen.

Klockan sex restes majstången, som omsorgsfullt klätts dagen innan. Baronen kom ut från herrgården och Broströms sextett, bruksblåsarna, spelade.

Vid majstången fanns två dansbanor, den ena för hammarsmederna. Halva natten höll dansen på, inte längre. Krafterna måste förslå till midsommarens höjdpunkt som inträffade först på midsommardagen. Då nådde firandet sin klimax, förstärkt av midsommarölets styrka. Långdansen gick i en väldig slinga runt dansbanorna, över kanalen vid dammen, ner mot volièren (fågelhuset) och tillbaka mot rundhusen till dansbanorna.

Traditionen kring midsommar var länge stark. Festligheterna flyttades till Folkets park, där det dansades under flera årtionden. Nu är det nog slut med den dansen.

Jag bläddrar i Bygderådets nyutkomna blad Lövstabygden. Ännu i år var det några glada midsommarfirare på Iskällarbacken som smakade midsommarölet och glatt lyssnade till tonerna från fiol, nyckelharpa och dragspel. Man har gjort det några år nu. Kanske blir det tradition. En tradition som vilar på gamla minnen.

ORDFÖRKLARINGAR:

Avskäring – en trätunna som man tvättade sig i.
Gratialister – gamla, barn och andra bruksbor som inte kunde försörja sig själva och som bruket ansvarade för.

Litteratur:

Birger Steen, Baronernas Leufsta. Om brukslivet i norra Uppland på baronernas tid. Efter f.d. brukskamreren Joel Godeaus berättelse. Uppsala 1966
Vilhelm Monié, Minnen från Leufsta bruk 1900–1927. Sollentuna 2000
Lövstabygden. November 2016

Av Karin Monié