Vallonerna

Lövstabruks utveckling till ett stort och betydande järnbruk hängde intimt samman med valloninvandringen på 1600-talet. Till antalet var denna, sedd med dagens ögon, inte så stor. Totalt handlade det om en arbetskraftsinvandring som omfattande ett tusental personer. De värvades framför allt genom att den holländske industrimannen Louis De Geer etablerade sig i Sverige och nuvarande Finland.

Vid Louis De Geers bruk i Norduppland, i Norrköping och Finspång och trakten kring Nyköping präglade de bygden på olika sätt. Lövstabruk blev ett av de viktigaste vallonbruken.Invandringen förbinds med järnsmide och kolning med ny teknik. Det handlade om smeder, kolare, skogshuggare, körare och andra. Vid Lövstabruk blev de många och de satte sin prägel på brukslivets arbetardel. Under 1700-talet byggde denna del av befolkningen upp brukets storhetstid.

Till brukets medelklass hörde vallonerna inte. Prästen, läraren, organisten, brukskirurgen, skrivarna, kassören, traktören vid värdshuset samt brukets direktör hade sällan vallonsk bakgrund.  Bruksägaren själv hade sina anor i Nederländerna. Familjen såg sig som gammal europeisk adel och var inte bunden av det lokala samhällets villkor.

Bland bruksarbetarna utgjorde smederna en egen överklass. På deras yrkesskicklighet och hårda arbete byggde brukets hela välfärd. De var länge franskspråkiga, dvs. de hade en vallonsk dialekt. Deras yrkesspråk var länge vallonskt och terminologin i hammaren behöll sin vallonska språkdräkt ända in på 1900-talet. Ord som housette, goujar, tourneij känner nog en och annan fortfarande till.

Familjen De Geer var i likhet med majoriteten av vallonerna reformerta trosbekännare.  Den reformerta trosuppfattningen präglade utformningen av brukskyrkan som helt och hållet smälter in i bruket, så som det utformades efter rysshärjningarna 1719. Återuppbyggnaden gick snabbt och effektivt. Kyrkans största prydnad, den välbevarade orgeln av orgelbyggaren Johan Niclas Cahman stod färdig 1728. I kyrkorummet finns ett bänkkvarter som är vinkelrätt mot altaret och de som sitter där är vända mot predikstolen. Det brukar benämnas smedskvarteret och speglar den reformerta uppfattningen om ordets centrala roll i gudstjänsten, viktigare än altaret. Några reformerta gudstjänster tillät den lutherska kyrkan dock inte. Till Lövstabruks vallonättlingar hörde upplandsskalden och konstnären Olof Thunman. Hans morfar kom från Lövstabruk och själv tillbringade han mycket tid i en liten stuga vid Skälsjön. Thunman diktade med vemod och romantisk känsla om de sista smederna vid Lövstabruk i dikten ”Walloner” (Pan spelar, 1919), i ”Där hammarn tystnat” och ”De sista” (Olandssånger, 1927).

I sekler i härdarna brann det.
I sekler troget led efter led
Här slogen I samman åt landet
Det järn, som krävdes i krig och fred.
Och än om de gamla sjunga
De välvande hjulen och vattnet som yr,
Och hamrarna falla tunga
Och mumla: Sedan, Liège, Namur.

Litteratur:

E. W. Dahlgren, Louis De Geer 1587–1652. Uppsala 1923. Faksimilutgåva med inledning av György Nováky. Atlantis och Föreningen Leufsta Vänner 2002
Bernt Douhan, Arbete, kapital och migration. Valloninvandringen till Sverige under 1600-talet, 1985
– , ”Vallonerna”. I Vallonerna, Stiftelsen Leufstabruks utställningskatalog nr 3. 1996
– , ”Louis De Geer”. I Vallonerna. 1996
Tomas Anfält, ”Herrgård och bruk. Om livet på Leufsta på 1700-talet”. I Vallonerna.
Anders Florén & Gunnar Ternhag, red., Valloner – järnets människor. Gidlunds förlag 2002
Tomas Anfält, ”Bilden av ett bruk, Bruksbor och brukspatroner i vallonbruket Lövsta under 1700-talet”. I Valloner – järnets människor, 2002
Hugh R. Boudin, ”Vallonutvandringen som religiös migration”. I Valloner – järnets människor, 2002
Göran Rydén, ”Vallonbruk, vallonsmeder och vallonsmide – en precisering av ett kunskapsläge”. I Valloner – järnets människor, 2002
Karl Kilbom, Vallonerna – valloninvandringen, stormaktsväldet och den svenska järnhanteringen. Stockholm 1958
Vilhelm Monié, Minnen från Leufsta bruk 1900–1927. Stockholm 2000
Einar Stridsberg, Hållnäsbygden under kolskogsepoken 1626–1926. Meddelanden serie B77. Kulturgeografiska insitutionen, Stockholms universitet 1992
Louis de Geer, ”Ätten de Geer på Leufsta”, i Ann-Charlotte Ljungholm, red., Lövstabruk. Ej sin like i hela riket. Stockholm 2011
Erik Appelgren, Vallonernas namn. De äldsta valloninvandrarnas fullständiga namn, yrke, årtal, arbetsplats och ursprungsort. Stockholm 1968
Fredric Bedoire, Hugenotternas värld. Från religionskrigens värld till Skeppsbroadelns Stockholm. Stockholm 2009

Av Karin Monié